Svensk ordbok 2009, webbversion

skämma bort [bårt´] verb skämde skämt, pres. skämmer skämm·er●vänja (ngn) vid att all­tid få sin vilja fram eller vid ett o­naturligt behagligt liv särsk. om förälder med avs. på barn NollJFRcohyponymdalta han är enda barnet och hans föräldrar har all­tid skämt bort honom○ibl. om så­dant handlande riktat till den egna personenhan skämmer bort sig med ett glas röd­vin då och då○ibl. skämts. (särsk. i sportjargong)hon har skämt bort oss med första­placeringar hela säsongenskämma bort ngn (med ngt)sedan 1700Subst.:vbid1-324091bortskämmande