Svensk ordbok 2009, webbversion
[bårt´]
verb skämde skämt, pres. skämmer
skämm·er●vänja (ngn) vid att alltid få sin vilja fram eller vid ett onaturligt behagligt liv
särsk. om förälder med avs. på barn
NollJFRcohyponymdalta
han är enda barnet och hans föräldrar har alltid skämt bort honom○ibl. om sådant handlande riktat till den egna personenhan skämmer bort sig med ett glas rödvin då och då○ibl. skämts. (särsk. i sportjargong)hon har skämt bort oss med förstaplaceringar hela säsongenskämma bort ngn (med ngt)sedan 1700Subst.:vbid1-324091bortskämmande